Jag var tvungen att åka ut till den där kanten vid världens ände och hänga lite med djävulen varje dag. Där severades skolmat som jag var för snål för att betala för, så jag köpte ostmackor, eller var hungrig tills jag kände att jag kunde åka hem igen utan att djävulen blev sur. Ostmackorna var i och för sig mycket prisvärda, men tyvärr inte mycket att blogga om. Bröd, smör, ost, flisa paprika slutar vara intressant att läsa om efter ganska få dagar.
Sedan igår, efter fem veckors väntan och längtan, behövde jag inte åka till världens ände nå mer. Jag firade med att gå till systemet och köpa en pava skumpa så fort jag kom tillbaka till civilisationen. Sen gjorde jag mat:
Snajdigt upplagt med gurkskivor på sallad, och avo i eget skal!Det som gör den här gamla klassikern "rotfrukter i ugn" är den jävligt göttiga såsen. Alla som inte har smakat den borde. Man mosar bara i en bit mögelost i lite gräddfil, och hackar ner lite vitlök. Om man misslyckas så ger jag upp hoppet för den personens kokkonst för all evighet i framtiden.
Man kan tro att pricken över i:t var att det serverades skumpa (chapel hill, finns på systemet till konstant extrapris) till middagen, men pricken var de facto att jag hade sällskap av Påan!
Hjärtliga hälsningar från HEMMAemma
Älskar salladsbladet med tre gurkor på!!!!!!!!!!!!!! Man äter ju som sagt med alla sinnen, synen inkluderad! /Stajn
SvaraRaderaSjukt, när jag lämnade kommentaren nyss fick jag skriva i sån där hemlig kryptskrift och då va ordet "unfeed" undra om det var en hemlig pik eller ett tecken på att jag både ätit och bloggat för lite på siståne, skärpning Stajn säger WWW:t till mig! (Eller så ville den bara påminna mig om världsläget.) /Stajn
SvaraRadera