De rullstolsburnas dag

I inlägget om kanelbullens dag skrev jag om vita käppens dag, och fattade inte vad det var. Vita käppens dag måste ju så klart vara för di blinde! Ibland kopplar man snabbt och ibland inte. Det är inget att gråta över.

De rullstolsburna borde ju också ha en dag. Och äta rulltårta och så. Kanske göra gemensamt slag i saken med rulltårtans vänner (vilka det nu än kan vara om är vänner med denna rulle till "tårta", det enda exemplet där devisen "hur äckligt kan det bli!? inte funkar. Man rullar ihop goda grejer, men det blir ändå pannkaka").

På ta om det så borde det ju heta att det inte blir pannkaka. Pannkaka är ju något eftersträvansvärt. Jag har upptäckt en felaktighet i språket! Jag ska starta en grupp på facebook för andra som gillar pannkaka och språk. Och sen skriva till Svenska akademien, för det är ju dom som bestämmer över svenska språket. (OBS! IRONI.)

Jag tänkte precis claima dagens datum för de rullstolsburna, men dagen är ju förrihelvete  upptagen av VITA KÄPPEN! Jag rekommenderar att alla firar genom att äta varsin finsk pinne. Eller såna där torra italienska pinnar. Valet är ditt. MEN NI FATTAR TEMAT! VITT OCH AVLÅNGT ASSÅ!

HURRA FÖR VITA KÄPPEN?

Hemmaemma

Magiska pancakes

Stajn tipsade mig om Elsa Billgren helt magiskt söta blogg, så jag ägnade några timmar till att läsa denna. Dra på trissor, men jag blev faktiskt inspirerad till att göra american pancakes! Amerikanska pannkakor är liksom vanliga pannkakor fast med bakpulver i, så att de blir lite svulstigare. Alltså en barock version av pannkakan du är van vid.

Helt i linje med den amerikanska pannkakstraditionen garnerade jag anrättningen med lite lönnsirap. *skoja* Jag ringlade elegant över lite sirap för fotot, sen dränkte jag skiten i sirap innan jag åt upp den.

OBS! Perspektivet gör att pannkakan ser platt ut, inte tjock och magisk som den de facto var.

/Hemmaemma