Jag bestämde mig i söndag att borde, kanske till och med behövde, unna mig en resa till malmö och STAJN. Och eftersom jag är så jävla spontan och härlig åkte jag redan samma dag! Spontan! Härlig! Sån är jag liksom!
Jag tänkte då att vi skulle laga alla våra rätter som vi brukar, som vi alltid längtar efter att få avnjuta i samvaro. Vi skulle prata om vad vi skulle laga för mat, planera, dricka kaffe, dricka gök. Göra det jävligt trevligt helt enkelt. Jag tänkte också att vi skulle köra ett bloggrace, och ba blogga JÄRNET! Och vi gjorde allt, förutom det sistnämnda.
Vi hade helt enkelt bättre saker för oss. (=dricka kaffe och snacka). MEN det kommer ÅTMINSTONE ett inlägg om själva rätten "allemansrätten" sen. Ser ni vad effektfullt det blir när man blandar versaler och gemener?
Hur som helst så kom jag hem nu. Och det var ju fan helt jävla stendött i kylen. Jag glömmer alltid bort om jag har mat hemma när jag är borta från hemmet i mer än en dag. Asdrygt. Det enda som fanns var knäckebrö, lite smör (bregott extrasaltat SOM TUR VAR) och en liten ostaskalk. Tyvärr för lite för att man skulle ha en challe att kunna hyvla. Det fick helt enkelt bli fattigmansost*.
*"Fattigmansost kallas de rektangulära ostbitar som formas av osthyveln när det är så pass lite kvar av osten att man inte kan hyvla skivor utan måste använda osthyveln för att hacka loss bitar som man sedemera lägger på sin smörgås" (Engdahl, Horace: Svenska akademiens ordbok, Stockholm 1999)
"Fattigmansost är så himla smarrigt, det var därför jag la in det SAOL. Ebba och jag äter det hela tiden, trots att vi är rika. Vi säger till ungarna också att dom ska passa på att känna hur det är att vara fattig! Den chansen kanske dom inte får igen!" (Engdahl, Horace. "Det handlar om ost." Tidskriften OST, Maj 1999)
/Hemmaemma
Jag håller helt med Horace här. Fattigmansost är det bästa sättet att äta ost på.
SvaraRaderaJa, Horace har ju som vi alla vet en uppenbar känsla för smak.
SvaraRadera