Direkt när jag tog brödet ur ugnen lade jag ner det i en påse och satte mig på bussen till Joanna. Där vankades nämligen Joannas och Ellens mezeafton! De hade fixat massa krubb, och så tog alla med sig saker (klassiskt knytis fast med ambitiös värd). Brödet var alltså mitt bidrag. Jag vågar nog påstå att brödet var mycket uppskattat!
Det var mängder av mat, och jag förstår inte att folk ville gå ut när man visste att det fanns så mycket gott att äta. Jag ville bara stanna inne och bli hungrig igen.
Man borde fixa knytis oftare. Konceptet är ju ett vinnande! Ett knytis som varar i dagarna tre, så man inte behöver gå där ifrån när det fortfarande finns mat på bordet. Det skär ju så i hjärtat. Tabberas, jag säger bara tabberas!
/Hemmaemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar