En bild säger mer än tusen ord, så jag behöver väl inte ens skriva att den här lunchen var asgod!? |
Morsan testade micron genom att ställa in ett glas vatten och sen stå där med instruktionsboken och knappra in tid och påwer och allt. När det var konstaterat att micron kunde värma saker lurade mina syskon mig att jag skulle micra min pizzamacka (ketchup, oregano och ost på skogaholms) i tio minuter, och när den kom ut och osten hade förvandlats till läderhud så började jag lipa.
Efter att ha lärt mig den hårda vägen trodde jag alltså att jag kunde behärska en micro. Det fanns två micros på skolan, och eftersom de var ungefär lika gamla som den där första micron vi hade, alltså inköpta i slutet av 80-talet, så trodde jag att läget var under kontroll.
Det förstår ni ju direkt att det inte var. Två micros och en kall matburk.
Jag fick alltså äta soppan kall. Men är glaset halvtomt eller halvfullt?!?!? Klart som fan att soppan var god ändå.
/HEMMAEMMA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar