Det är så jävla befriande när man hittar nåt man letat efter länge. Nyss så hittade jag ett par sidenlångfillingar och lite andra dampersedlar som jag undrat var de tagit vägen länge. När jag hittade dem tänkte jag på att det alltid är roligare att inte va ensam; om jag till exempel hade haft en partner hade jag kunnat säga till hen: "Se på fan, här är dom där gamla långfillingarna!", i normal samtalston. Nu får jag istället skrika högt som fan så att min trevliga granne Elias får dela glädjen över sidenfillingarna med mig. Och banka lite i väggen. Han ler nog lite på sin sida väggen. Och jag på min. Och det hela är mycket, mycket magiskt.
/Hemmaemma
söndag 27 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar