Jumping Cupcakes

Det var långfredag. Jag skulle åka tåg till Västerås för att späcka mig med ägg. Jag hade sällskap av en vän på tåget, men trots att vi var i god tid så var alla platser utom två upptagna i den obokade vagnen. Den enda haken -för det finns naturligtvis en sådan- var att dessa två platser inte var brevid varandra. Vi såg hur det strömmade på fler passagerare i andra änden av tåget, sökandes efter platser som vore de hungriga gamar i jakt på kadaver att förlusta sig med.

Snabbt fattade jag beslutet att fråga den bleke och mycket, mycket späde unge herre som satt vid en av de lediga platserna om han kunde tänka sig att byta plats. Han svarade:

"Jag skulle uppskatta att sitta kvar här, för jag har nämligen valt den här platsen strategiskt."

Jaha, tänkte jag, och tyckte mer synd om denne fyrkantiga lilla varelse, som lägger så mycket vikt på en plats på tåget, än om mig själv som nu var tvungen att sitta i en hel timme på ett tåg utan någon att babbla med. 

Vänta nu! En hel timme utan någon form av förströelse!? Eftersom jag hade tänkt ha sällskap packade jag varken ned någon bok eller freestyle! VAD GÖRA!?!?!?!??! tänkte jag. Jag beslutade mig för att spela spel på min telefon, men eftersom alla skojiga spel försvann när jag lämnade in min ficktele på reparation så kom jag på den briljanta idén att jag kunde köpa ett sprojlans nytt spel direkt i luren!

Jag surfade in på planet 3 och botaniserade bland alla spela man kunde få till det ringa priset 19 riksdaler. Jag hittade "Jumping Cupcakes". Perfekt tänkte jag. Det måste ju vara ett helt fantastiskt spel, med muffins i fina färger som eh... ja, hoppar. Det låter ju som hundra kronor! 

Jag köpte spelet. Det laddades ned. Jag öppnade. Det visade sig att jag köpt ett tema till telefonen, bakgrundsbild, ringsignal, färgtema, etc. 

Det visade sig också att detta tema var HELT HYSTERISKT, så pass att jag var tvungen att gömma telefonen i väskan direkt, så att inte hela tåget skulle se vad jag precis betalat för med riktiga pengar, och skratta hela vägen till Västerås. 

Här får ni skådebröd:

Tack och hej från Hemmaemma!